Kofta i hemspunnet

Handstickat möter maskinstickat i den här koftan. Jag har använt hemspunnet garn ur gömmorna. Det rosaröda är från Nordingrå, spunnet av loppisdamen i Fällsvik (favorit bland utflyktsmål när vi är där uppe på somrarna). Det grå, lite grövre garnet är spunnet av en skicklig spinnerska i Glanshammar. På 90-talet gick jag på kurs hos henne, men mitt garn blev inte i närheten av hennes så jag köpte några vackra härvor som legat och väntat sedan dess.  Garn från Bergå fick kompletterna till kanterna.

Konstruktionen  är enligt top-down konceptet; jag började upptill med halskant och fortsatte med det rosaröda varvat med grått medan jag ökade till oket. Handstickade alltså ner till delningen under armarna. Sedan plockade jag på grovisen och stickade de grå delarna till fram-, bakstycke och ärmar på den, med lite enkla hål efter vägen. Avslutningarna nertill har jag stickat för hand. I gömmorna hittade jag också de gjutna tennknapparna från Yllet som nu sitter fint här.

Klassisk kofta

I min garderob finns det väldigt mycket stickat men inte alltid just det jag vill ha på mig. Vad saknar jag oftast? Jo, KOFTOR! I år är ambitionen att råda bot på detta.
 Först ut är en klassisk raglankofta i turkosblått, en tråd lin och en tråd enkeltråd ull ihop. Stickad nerifrån och upp och ordentligt uträknad i förväg för att slippa chansningar efter vägen. Men, det blir alltför tråkigt att sticka helt utan utsmyckningar, så det fick bli hålränder av enklast möjliga slag, längs knäppkanterna och mitt på ärmen, plockat för hand. Jag lade också ner extra pyssel på intagningarna för raglan för att få fina maskor där, lättare att sy ihop snyggt då.
Resultatet är jag nöjd med. Tror att denna kan bli en långkörare i garderoben, om den inte försvinner iväg till bättre behövande döttrar innan jag hinner blinka förstås.

 Knapphällorna har jag sytt för hand, enligt klassisk metod som sitter i ryggmärgen sedan syslöjden.

Gäckande spets

 Spetsstickning drivit gäck med mig i många år. Förra året skickade jag efter en spetssäde till min elektroniska maskin, och den har inte gjort det hela bättre. Kan erkänna att jag är lite rädd för den. De försök jag gjorde förra året slutade i sneda nålar och ökad uppgivenhet, och så var den så dyr dessutom. Men inför detta nya år har jag lovat mig att inte fortsätta leva i skräck, på den hemska släden bara! Och si, det är möjligt. Antagligen hjälper det att jag nu matar den med särskilt fin vaxad ull.
Eget mönster förstås. Jag saknar det speciella tilläggsprogram man egentligen ska ha till DesignaKnit för att kunna rita spetsmönster, men det går att göra det ändå, om man tillåter sig att göra fel tillräckligt många gånger först vill säga.

Vantar med osymmetrisk topp och kiltumme

Testar att sticka vantar med med osymmetrisk topp och kiltumme. Kan inte påstå att jag har fått till den perfekta formen än, men är på väg framåt i alla fall.  För att få vanten att följa handens form har jag börjat avmaska tidigare i ena sidan, sisådär tio varv innan avmaskning i båda sidor tog vid. Sydda vantar ser ofta ut så, så varför inte stickade?

Kiltummen är ett experiment; här en variant där tummen hamnar precis i sidan. Vanten blir  användbar både på vänster och höger hand, fast inte i kombination med osymmetrisk topp då......Kiltumme lite mer halvvägs mot sidan tycker jag egentligen är bättre; men det försöket sparar jag till nästa gång!